Jag har haft det ganska jobbigt de senaste 6-7 veckorna. Jag skulle vilja benämna mitt tillstånd de veckorna för ”torrfylla”. Jag agerar inte ut men beroendepersonen i mig bråkar rejält, jag märker av att den vill försöka etablera en beroendelogik igen, t ex ”det är inte så farligt att kika på porr – om jag får hantera mitt liv den vägen skadar det ingen. Jag är i alla fall inte otrogen. Och så slipper jag kämpa så djuriskt.” Och så vidare. Vi har installerat en ny router hemma, som kom med en förvånansvärt bra filter mot porrsidor. Oj, vad den har lett till frustration. Jag var ”tvungen” att liksom knäcka filtret. Till slut lyckades ja, men det tar 20-30 minuter, och med tanke på att beroendet vill ha tillfredställelse nu, så gör det att porren mister en hel del av sin attraktionskraft. Och det är mitt tillfrisknande Jag mycket tacksam för, men beroendet har liksom varit mycket frustrerat. Och visst, jag skulle kunna använda mobilen och mobildata, men där har jag installerat en app som övervakar vad jag gör och skickar till en person som på det sättet kan se vad jag håller på med.
Frustrationen har inte handlat om att jag velat titta på porr varje dag, eller ens har gjort det. Men när dörren stängdes på det sättet för möjligheten att konsumera porr, så reagerade jag oväntat kraftigt. Ungefär som när min fru drog en gräns att jag aldrig mer får agera ut sexuellt med någon annan, för då är vår relation slut. Hennes ultimatum är självklart. Det är otroligt att hon vill ge mig en chans till. Men samtidigt finns det en sorgeprocess över att stänga den dörren för resten av mitt liv. Tanken på att aldrig mer få agera ut sexuellt med andra ter sig ibland fullständigt skrämmande. Ändå är det 18 månader sedan nu som jag sist utagerade. Tanken på att aldrig mer utagera skrämmer i klart mindre grad nu, men då och då blir den tanken som sagt överväldigande. Vilket påminner om att vår nykterhet är en dag i taget, och som min sponsor säger ”ibland är det t o m en kvart i taget, ibland en minut i taget”. Så nu när möjligheten att konsumera porr begränsats så kraftigt har det egentligen varit samma process i mig.
Och när jag försöker bilda mig en uppfattning om varför jag hamnar i en sådan svacka så blir min analys följande:
- Jag har jobbat mycket sedan början på januari. Jag gick upp till heltid. Tidigare hade jag en dag i veckan ledig, för återhämtning och för djupare reflektion och arbete i stegen.
- Detta har lett till en trötthet som ibland varit överväldigande.
- I den tröttheten har jag slarvat med det nödvändiga arbetet (rutiner på morgon med överlämning till Gud, meditation, inventering på kvällen, möten, osv.)
- Då kommer det självklara resultatet att det blir jobbigt. Det friska jaget tynar och beroendejaget börjar sakta ta över igen.
- Karaktärsfel som brist på disciplin och uthållighet hjälper inte heller.
Men så har jag haft en riktigt bra vecka nu (från i måndags till idag: 6 dagar), med ingen ansats alls att på riktigt vilja utagera (kolla på porr eller sexuellt upphetsande bilder). Tankar kommer regelbundet. Men det har inte blivit ”vita knogar”. Utan jag har kunnat tacka vänligt men bestämt nej till erbjudandet och det har räckt. Vad är det då som gjort det möjligt?
- Först och främst tackar jag Gud, min Högre Kraft, för den gåvan. Det är nog en erfarenhet hos oss alla beroende och missbrukare, att vi av nåd får dagar, veckor, kanske t o m månader, då det känns som att vi rör oss i en ny och oväntad frihet. Det är också en del av Löftena: ”[…] Vi kommer att få uppleva en ny frihet […]”. Ibland kommer sådana faser av frihet som en oas i öknen.
- Men jag ser tydligt också att det hör samma med vissa konkreta handlingar:
- en rejäl tid av reflektion för en vecka sedan, då jag bland annat reviderade min linjeplan,
- ett rejält samtal med min sponsor (två pass samma kväll faktiskt),
- delaktighet i ett möte då jag verkligen öppnade upp för mitt tillstånd, av ”torrfylla” och väldigt bra delningar överhuvudtaget under det mötet,
- tog tag i morgonrutinerna igen: en meditation i appen Smiling Mind, en meditativ andakt i appen Soulspace, en stund av bön (jag utgår alltid från Fader Vår och utvecklar bönen efter behov) och överlämning,
- lyssnat en hel del på musik som får mitt hjärta att sträcka mig mot Gud,
- tog tag i kvällsrutinen igen med en inventering över dagen,
- ett långt samtal med en av mina sponsirer för att leda honom genom det 3:e steget
Så med förundrad tacksamhet över en vecka av frihet, sträcker jag mig mot framtiden, en dag i taget. Om det är något som de senaste veckorna lärt mig, det är verkligen att jag inte fixar det på egen hand. Jag behöver daglig kontakt med Gud, jag behöver Mötet, jag behöver kontakt med sponsor och sponsir. På egen hand är jag sannerligen körd.